I huvudet på Tant Grön

Inlägg publicerade under kategorin Tant Grön känner efter

Av Tant Grön - 10 september 2010 09:32


December 2009

  


Något senare

  


Någon gång i våras

  




Dagens datum

  




Jag tror faktiskt inte att jag förstår frågorna på det här testet för jag känner inte alls att jag är så mycket överaktiv på så många chakran. Hjärtat absolut, men definitivt inte halschakrat, längre. Det är inte viktigt vad testet säger men jag tycker det är intressant att se förändringen även om det inte riktigt stämmer med siffrorna. Men jag och siffror har ju aldrig varit överens.



ANNONS
Av Tant Grön - 13 augusti 2010 13:07


Min lillebror blev pappa den tjugonionde juli.



I tisdags förra veckan åkte jag och Gulliganerna för att besöka miraklet och det var där, hemma hos min lillebror och hans familj som jag bestämde mig för att åka till Urkult.


Vi pratade om det, att jag ville åka. Och vi pratade om de andra festivalerna jag varit på i sommar.


Jag satt där i kontrasternas utkant och kände en stark längtan efter något bekant. Längtan efter en plats där jag får vara den jag är utan att känna mig udda, märklig, annorlunda eller konstig. En plats där människor är glada och inte tror att man har en hemlig agenda med sitt leende, att det faktiskt finns människor som vill hjälpa andra människor utan att få något tillbaka, att det inte finns någon baktanke med att söka kontakt annat än att man faktiskt bara vill lära känna den människan. Inget mer inget mindre men ändå allt och så mycket.



Fina lillebror och fina Elin och fina Della, ni är i början på en häftig resa och jag är någon annanstans, det blev så tydligt för mig där. Ibland behövs det så lite, som ett rum med vita väggar i kontrast till mina gröna stormönstrade, eller en nyfödd bäbis bredvid mina energifyllda Gulliganer. Så lite kan göra så stort. Så tack för att ni finns, för att ni är de ni är och tack så mycket för fikat. 


Och som ni vet så drog vi till Urkult och det var hur kult som helst!




ANNONS
Av Tant Grön - 13 juni 2010 12:30

Mitt förflutna hälsade på, eller var det jag som sökte upp det? Spelar det någon roll vem som gjorde vad, huvudsaken är att jag såg det jag såg och förstod det jag skulle.


Att blicka tillbaka på det som varit är inget måste, det som varit har varit och inget du gör kan ändra på det. Men om det kan hjälpa dig att se negativa mönster som du behöver bryta så finns det en poäng med att göra en tillbakablick.


Jag gjorde det och nu förstår jag och kan släppa det och gå vidare i mina nygamla Dr Martens med egenpåtade skosnören.





Kärlek.

Av Tant Grön - 8 juni 2010 22:45

Är alla känslor illusioner?

Om den ilska jag känner bara är skapd av egot som inte gillar att bli ifrågasatt eller att erkänna att den har fel eller visa sig liten och rädd, gäller det alla känslor? Är alla känslor skapade av det rädda lilla egot?

När jag blir arg och irriterad över att Gulliganerna skriker och bråkar så kan jag gå in i mig själv och se att jag inte är arg och irriterad, egentligen om jag låter bli att lyssna till egot. Det där sabla egot som bara vill mig illa. Varför? Vad har jag gjort det? Men hur är det med andra känslor som sorgen över närstående som gått bort, eller saknaden efter en vän man tappat kontakten med eller en förälskelse, är det också känslor som mitt ego vill lura på mig?

Vad är det jag känner som är riktigt och vad är det jag känner som är falskt?

Det är vad jag funderar på nu.

Kärlek. För det är äkta.


Av Tant Grön - 22 februari 2010 22:00

Jag trodde att om jag bara gick ner 20 kilo, hade en platt mage, fasta bröst, fast rumpa, ja fan! fast överallt liksom, då! då skulle jag vara lycklig.Om jag bara såg ut som Angelina Jolie, shit va bra mitt liv skulle vara då.


Men det funkar ju inte så och det vet jag ju, för jag har ju inte alltid sett ut så här, min mage har inte alltid varit fet och täckt av bristningar, mina bröst har inte alltid hängt ner till naveln eller min rumpa ner till knävecken och mina lår har inte alltid varit så feta och gropiga som de är nu. Men jag var ju inte lyckligare då, innan allt hängde lite här och där och inte heller då, innan förfallet, gillade jag min kropp. Nej då hittade jag ju förstås andra saker som var fel med min kropp. Näsan var för stor, jag var kobent och mina vader var smala i förhållande till min övriga kropp, ja ni fattar.





Jag tror att jag skapat denna kropp jag har idag för att ha något att skylla på, en anledning till varför jag inte är lycklig, skälet till att jag inte älskar mig själv är min defekta kropp typ. För det är ju läskigt att ta reda på sanningen, det kan ju göra ont. Men hur skönt är det att gå runt och vara missnöjd och lite olycklig.


Inte skönt alls.


Så nu har jag bestämt mig för att lära mig att älska mig själv och den kropp jag har nu, inte sen. För hur fan ska jag kunna lära mina Gulliganer att de duger precis som de är när jag inte tycker att jag själv gör det.

 

Presentation


Hej och välkommen in i mitt huvud. Var inte rädd, jag är inte farlig, inte ett dugg. Är du? Äsch, jag skojade bara. Jag är skitfarlig. Var rädd för bövelen.

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Jag

Tjocka släkten

Gamla lumparpolare

Festivaler 2012

Feminism

RSS

Besöksstatistik

Receptbank

Råkost.se

Gemenskap

Råkostrecept

.

bloglovin

Bloglovin

bloglovin

Översätt bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se